jag har inte varit utomhus sedan i tisdags. jag har helt missat alla vackra vinterdagar med solsken och minus tjugo-grader. jag minns inte hur frisk luft känn längre. det närmaste utomhus jag varit är trapphuset (i ett par minuter) och balkongen. jag håller på att bli galen, på riktigt.
skulle det inte vara för mina vänner som kommit förbi med godis och skvaller eller min familj, som handlat åt mig och burit hit kassar med kattmat, diskmedel, nudlar, "vegetabiliska" sopppor (tack fammo) och fanta så skulle jag antagligen sitta i ett hörn med knäna uppdragna, skakandes och nynna på imse vimse spindel vid det här laget. så tack alla, speciellt min syster som bl a tvingat sin fästman att handla hem saker åt mig när hon själv var sjuk.
jag hade tänkt gå ut på en liten solskenspromenad idag, men jag känner mig mycket sämre än vad jag trodde jag skulle göra. sex dagar antibiotika och jag är inte nämnvärt mycket bättre i skick. har hela tiden haft siktet inställt på att var tillbaka på jobbet imorgon, men nu vet jag inte. fast i och för sig, jag tynar nog bort snart om jag inte slipper ut bland folk snart igen.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar